Nåldyna

Ja i går kväll så ringde äntligen dr för att prata om mina värden. Jo jag skulle börja med järninjektioner så jag va välkommen i dag kl 11 till förlossningen. Ringde pappa för att höra om de skulle ner till Getinge i dag men inte så då återstod svärmor och om hon kunde komma hit och passa eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta och Melker kommer med bussen 13,15. Jo då det kunde hon, lovade att hämta henne så kl 10 i dag va vi och hämtade henne. Saga verkade nöjd och glad med att ha farmor här och det hade gått bra och även Melker kom ju hem när jag va i väg.

Kom in till sjukhuset och det tog tid, först fick jag vänta 1/2 timme och sen in på ett rum och där vänta ännu en halvtimme, fyrtiofem minuter innan dr kom eftersom man ska informeras om allt av Dr. Sen sattes nålen ja det är ju ingen nål utan bara en platsslang som lämnas kvar så vi kan säkert kalla det infarten. Droppet kopplas. Till en början väldigt sakta men de kommer senare in och ökar på farten. I dag fick jag järnet av sjukhuset men sen va det jag som själv ska hämta ut och ha med. Dock hade dr inte skrivit ut tillräckligt. Jag ska enligt uträkning från mitt blodvärde ha 18 ampuller och man får max 2 st per gång så jag ska alltså ha 9 st doser och då varannan dag men inte helgen så det blir måndag, onsdag och fredag. Kände mig lite konstig efteråt, trött, matt och lite borta men det gick över rätt så fort.
Dock undra jag hur de ska gå att sticka mig och sätta infart så många gånger eftersom man tar bort den efter varje gång. Jag är så svårstucken och man har i dag gjort åt mitt ena av två bra kärl. Ja det blir deras problem och sen kommer vi ju även till snittdagen och då ska två nålar sättas vet jag, det är säkerhet i fall en skulle lägga av. Så jag ska alltså stickas 10 gånger till. Lär ju inte komma undan min fasa och det är mina händer. Vill inte sätta där men kommer nog snällt få gå med på det. Oavsett kommer jag att se ut som en nåldyna tillslut.