Veckorna går fort men ändå sakta...

Vecka 28


Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?

Ja förhoppningsvis är det inte mer än 10 veckor kvar till vi får träffa knyttet som gömmer sig där inne. Kanske får vi reda den 15 dec veta om de är en tjej eller kille. Hoppas inte på något mer än de andra. Lättare med killnamn men mer praktiskt med tjej med tanke på alla Sagas urväxta kläder som ligger här.



Har ju börjat med insulin nu och det är allt annat än lätt denna gång, har ett annat märke och det verkar inte funka alls så bra som sist. Får ingen ordning på det hela alls. Mina värden sticker i väg fast jag sköter mig och tar mitt insulin som jag ska osv. Har ökat min doser men det verkar ändå inte blir bättre. Måste ringa diabetssköterskan i morgon för att höra va hon har att säga.

Sen tror folk att bara för att man är gravid så får man säga vad som helst till en. För ett tag sedan fick jag åter en kommentar om hur stor jag måste va för att ha tre månader kvar. Jo tack jag vet men till skillnad från dig så är jag ju inte bara fet. Ja denna kommentar sas av en person som naturligt inte är liten. Jag skulle aldrig drömma om att kommentera denna persons vikt då det är upp till personen själv men är man gravid så är de tilllåtet att säga vad som verkar det som.

Ont i mammahjärtat

I fredags så fyllde vår älskade stora kille 8 år. Fattar inte att det redan gått så lång tid sen han va liten bebis.
Tyvärr blev inte hans dag riktigt som han tänkt och när det blir så gör det ont i mammahjärtat. Visst kan barn ibland har lite för stora förväntningar men de han hade var helt rimliga.
Vi började morgonen med att sjunga för honom och det honom presenter och frukost på sängen. Han blev jätte glad över det han fick. Stoltast över sin nya armbandsklocka.
Sen fick vi efter denna mysiga stund tyvärr göra hon lite besviken genom att berätta att mormor tyvärr inte kunde komma på em. Det va hårt men han kunde ta det.
Sen va det skoldags och även i skola sjöng man för honom.
Jag hann med det jag skulle på fm även om startsträckan va lång den dagen och jag aldrig trodde jag skulle hinna. Dock va det dukat till kvällen och ballonger upphängde när de kom hem och även tårtan va klar.
Eftersom Alfons klocka va lite förstor i armbandet så va det ju något som störde honom rätt mycket så vi lyckades även få in en utryckning till stan för att fixa detta. Hemma lite innan fyra igen så hade vi god tid till farmor och Alfons stödis skulle komma. Dock några minuter över fyra ringar S och berättar att hon inte kan komma. Hon pratar med Alfons och han verkar förstå när det pratar men när de lägger på bryter han ihop totalt. All hans besvikelse väller ut. Han som sett fram mot att hon skulle komma hela veckan tar detta hårt. Hela torsdagen städade han sitt rum för att hon skulle komma. Att försöka trösta ett barn som upplever så stor besvikelse är inte lätt och vi gjorde så gott vi kunde och faktiskt så lät han sig bli tröstad vilket inte alls är självklart med honom.
Janne och jag kommer sen när J kommit hem överrens om att se om vi kan få fatt på Faster Lena. Vi gör detta i smyg och då hon inte svarar så finns det inte mycket att göra men så ringer telefonen och det är ju faster Lena och visst kan hon komma på kalas för att fira Alfons. Så J lovar att hämta henne och tar även upp farmor på vägen så hon slipper köra själv. Det blir ju ett bra kalas tillslut ändå och Alfons lägger sig nöjd även om det inte blev som han tänkt och önskat.

Detta ständiga jagande

Va man blir trött på allt ibland. Ja just nu är jag lite i bott då inget känns som det går min väg alls.
Lönekontoret hade missat sem. utbet. till mig eftersom det trodde att man inte fick ta semester på de procenten som man inte va sjukskriven. Ja de jobbar på lönekontoret men vet inte, själv läste jag efter att jag pratat med dem på försäkringskassans hemsida att det visst går.

"Om man är halvt sjukskriven, så kan man visserligen tvingas ta ut hela semesterdagar, men det möter då inget hinder att man dessutom kvitterar ut sin halva ersättning från försäkringskassan. Lön under semestern är något man sparat till under resten av året och som man har rätt att ta ut antingen som pengar eller som betald semesterledighet"

Ja i så i dag fick jag ringa lönekontoret igen och berätta vad jag visste och då skulle man ju fixa min utbet. men kommer då på att min semester ersättning är grundad på hela min tjänst och inte det jag jobbat nu när jag varit f-ledig. Så man börjar räkna på det och helt plötsligt har jag fått för hög ersättning och skulle nu va återbet. skyldig men vi räknar då hur jag jobbat i nov. och ska jobba i dec. och då blev det plus igen men får ut bara en tredje del av vad jag räknat med. Ja ja bättre än slippa betala tillbaks ialla fall.

Sen försöker jag få tag i försäkringskassan för att höra varför man inte betalt ut mina vab dagar för Saga när hon låg inne. Ja de har ju 30 dagar handläggningstid och det har gått. varför de inte bet. ut dem vet hon inte då jag väl kommer fram. Det är en handläggare som varit inne och kollat på mitt ärende och markerat det som utb. i fredags men jag fick inga pengar då och hon kan även se att det inte gått ut några pengar när hon kollar utbet. lappen. Varför den markerats som bet. kan hon inte säga. Dock har hon nu fixat till det så jag får de pengarna på torsdag.

Känns som man jagar småsmummor just nu men eftersom f-kassan än in har tagit beslut i mitt ärende om min sjukskrivning så får man heller inga pengar utbet. Bad om att få prata med någon som har hand om sjukskrivningen och höra hur långt de kommit. Ja pappren va ju inne men än är det inte handlagt, de har ju 30 dagars handläggningstid.... jo men det kan väl inte va farligt att göra det fortare. Egentligen borde jag gnälla mer till mitt lönekontor då de missade att anmäla min sjukskrivning så fort de fick. Hade de gjort det hade det redan gått 30 dagar och jag förhoppningsvis fått mina pengar. Undrar vad f-kassan tror att man ska leva på, om nu de inte godtar min sjukskrivning står man där utan inkomst. Man kan ju inte vrida tillbaks tiden liksom och jobba i hjäl sig de timmar man skulle gjort. Ja för det hade för mig nog blivit min död för jag hade aldrig klarat 16 eller 24 timmar på jobbet just nu. 4 och 6 timmar är mer än nog vissa dagar. Tyvärr så har jag redan fått väldiga ryggsmärtor med som sitter högre upp. Fick det med Saga med men inte förrän de sista veckorna. Mina ben tappar jag känslen i om jag står, går en kortare stund. Bara att hjälpa henne jag jobbar med att tvätta sig vilket inte tar jätte lång tid får mig att tapppa känslen helt. Det blir som benen sover.
Men ialla fall så va hon på f-kassan så snäll att hon gjorde en notering om att jag ringt och att jag ville att de skulle kontakta mig snarast om de behövde kompliterande uppgifter samt att jag va i behov av utbet. Får väl hoppas att dessa 10 dagarna som är kvar av min handläggningstid blir färre än tio då. Ringer på fredag igen om jag inte hört något, att tjata på dem verkar va det enda som kan få dem att att skynda på.

Har även försökt få en dr tid till min läkare för att förlänga sjukskrivningen, den går ut i dag och först på fredag kunde jag komma dit. Ja han kommer ju inte tveka om förlängning eftersom han redan innan höll med mig om att min jobbsitution va omöjlig just nu.

Sen har man ju AFA också som kan bet. 10% av ens lön när man är sjukskriven men de kan inte bet. ut något heller förrän f-kassan tagit sitt beslut.

Vet ju inte heller om jag får genom min havandeskapspenning men oavsett så kommer jag att jobba mitt sista pass den 22 dec och sen gå på havandeskap eller f-ledig från och med den 28 dec.

oj vart tog dagarna vägen?

Inser att det va ett tag sedan jag skrev något här men allt har känts lite motigt utan egentligen anledning egentligen men ändå.

Va i onsdags hos BM och allt va okej, denna gången lyckades hon få in hjärtljuden och de låg på ca 140 slag/min. Annars va det inte så mycket nytt där. Ska dit igen den 1 dec.
Efter BM blev det en sväng på stan för att kika efter lite julklappar och annat smått och gått. Måste ju börja med alla klappar i tid tänkte jag men det är svårt. Melker är ju inga problem men Alfons är värre, Saga är inte heller så krävande så det blir lite små saker till henne. Bättre spara krutet till hon blir äldre och ställer krav hon med.Sen ska det ju handlas till fler nära och kära men i år tycks min fantasi va begränsad så jag egentligen vill ge personliga julklappar.

Torsdagen försvann utan att jag vet till vad egentligen eller det göra jag säkert men jag minns inte just nu.

Fredagen blev det åter in till stan för att handla A:s födelsedagspresenter. Hämta en tröja till mig som jag hängt undan, köpa strumpbyxor till mig. Handla skor till vår lilla fröken och jag kan lova att hon kommer bli hemsk med tiden med sin vilja, fast vi skickar väl med moster Malin till affären då. I allafall så behövde hon kängor, vinterskor och jag hittade ett par som verkarde mest praktiska men så hittade lilltjejen själv ett par skor som hon verkligen verkade fastna för. Det va med nitar och allt. Mitt mammahjärta kunde inte neka henne dessa för de va fina men inte så vinterpraktiska men till fint så. Visst än hade hon inte slängt sig på golvet och tjurat/skrikit om hon inte fått dem men men vi får hoppas att hon inte minns detta sen om ett halvår för man kan ju inte alltid få som man vill. Just nu är hon nog rätt trött och ledsen på sin mamma eftersom jag ofta får säga till henne eller säga nej. Hon är så klåfingrig! Är på allt och kan allt.
* Sätta på och stänga av diskmaskinen och tvättmaskinen
* hon vet hur man lägger tandkräm på tandborsten.
* Når att öppna ytterdörrarna här hemma
* kryper och öppnar åt hundarna när de är ute och skäller för att de vill in.
* Sätta på spisen, ja alla knappar på spisen är nu borttagna så det inte går men häromdagen hade väl en av kattungarna lyckats få ner en knapp från bänken och den hittade hon på golvet och va gör ungen då? Jo sätter dit den där den ska va och vrider på spisen.
* Hon vägrar för det mesta att bli matad utan sitter där med sin gaffel och jagar maten i högsta grad med den.
sen är det en massa hyss till som hon kan men jag kan inte minnas att killarna va lika tidiga med allt som hon är. Sen har hon visseligen nyss börjat att gå men hon har ju så mycket annat hela tiden att hon nog inte hunnit med det innan.

Fredagkvällen va det dags för skolans höstfest, i år så blev det som disco så det blev Melkers första disco, ja han gick på det! De hade haft skoj båda två men det är så otroligt att när de är hemma kan de knappt leka utan att slåss men i skolan på raster osv så är de med varandra hela tiden.

Lördagen blev på dagen rätt så lugn, en sväng till affären för att inhandla lördagsgodis till barnen. Sen på em körde jag upp mot Isaberg och resturang Höganlofr för att äta julbord med mamma och hennes assistenter. Det va trevligt och en bra show men dock blev jag väldigt besviken på det varma på julbordet, vilken tur att att sillen och de andra kalla va så bra så det kunde väga upp det hela.
Kändes dock rätt tungt att köra fram och tillbaks på lördagen och va ju inte hemma förrän efter 1 på natten igen.

Söndagen gick åt till lite städ och för att återhämta mig efter lördagkvällen. På söndagkvällen va det dessutom dags för jobba några timmar.

Saga har åkt på en förkylning så hon sover dåligt på nätterna så de två sista nätter har jag och hon suttit vid tv:n några timmar då jag gett upp att få henne att sova. inget funkar, inte i hennes säng och inte i vår säng. Dock känns det i kroppen att man inte får sin sömn och mitt i allt så har mitt blodsocker stuckit i väg så nu har jag sen i går insulin. Inte så mycket än utan bara till långtidsvekande på kvälle noch sen lite till frukost. Vi får väl se va det hamnar nrä vi väl ställt in dosen.

melkers kommentar

I fredags när Melker satte på tv och det va postkodmiljonären så jublade han först över att det va postkodmiljonären och sen utbrister han
- Han har ju rakat sig (menar Rickard) han ser ju riktigt bra ut nu när han tagit av de långa håret.
Ja va ska man säga då Melker själv är allt annat än korthårig och vägrar låta någon röra hans hår om så ens för en liten lätt toppning av det.

Åter måndag

Ja då har ännu en helg försvunnit, fattar inte vart de tar vägen nu för tiden. Halva lördagen jobbade jag i och för sig sen när jag kom hem så va det inge rast och ro utan i väg till svärmor på fika, köra till Maxi för att Melker skulle få inhandla sitt lördagsgodis (ja Alfons har varit hos S denna helgen)Eftersom svärmors bil är hos farbror Dr så fick hon åka med oss och handla.
Sen hem och då va det redan kväll, Janne fixade maten, jag gav Saga lavemang och fick även vila lite. I ett nafs va den dagen över.
Söndagen blev desto lugnare, gjorde egentligen ingenting. Visst fixade vi middag till janne och gratulerade honom lite på fars dag men det gjorde vi ju inte förrän framåt kvällen eftersom Alfons inte skulle hämtas förrän fem. Sen så blev jag sittandes i går kväll och scrappade lite nya kort och sökte lite inspiration till ännu några.
I dag blir det veckohandling för i em ska vår bil farbror Dr,fick ju en ny 2 på ombesiktningen på en helt annan grej men vi ska i alla fall slippa bet. för den ombesiktningen.

Två av mina trollungar

Fler julkort

Julkort

När andra jobbar så sitter jag och pysslar, här tillverkas julkort. Jag ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är skoj men ibland borde man göra annat men när jag sitter och pysslar så kan jag koppla bort lite av min värk och vissa dagar är ju allt mer motigt än andra och då är det skönt att sitta där och inte göra något "nyttigt". Jobbade ju i onsdags och hela dagen i går fick jag sota lite för det med på så viss att orken va än mer bort och värken än lite värre. I dag kan jag inte skylla på att jag inte klarar göra något för fogarna är "snälla" i dag men orken finns inte riktigt efter att Saga strulat några nätter nu. Sen sitter jag ju sent på kvällarna med mina kort eftersom jag vet att jag inte kan somna pga värken så då gör jag de i stället tills inspirationen är slut och tröttheten tar överhand över värken. Kommer bjuda på mina alster här på bloggen, eftersom inga kort görs i dubbletter, ja det kan hända att de blir snarlika men inte exakt lika så kan jag ju dela med mig av korten här till dem som inte får äran att få just "det" kort sänt till sig till julen. Jagblir faktiskt lite fäst vid vissa av korten och visst känns det lite trist om man skickar kortet till någon och det sen hamnar i papperkorgen men samtidigt så är det en förbrukningsvara och jag förstår ju det med. Så mitt sätt att föreviga dem är att fota dem.

Torn

Varför bygga torn med sina leksaker när man kan hitta grejor i skafferiet som man kan bygga med. Det är ju faktiskt hennes välling.....

toalettdykare

Är det detta som kallas toalettdykare tro?

Vecka 25
Händerna är fullt utvecklade och med dem känner fostrets sig för i livmodern och utforskar navelsträngen och kroppen. Fingrarna har nu naglar.

Fostret har perioder av vakenhet och sömn. Fostrets rörelser kan kännas tydligare när du sitter upp i en avslappnad position. Hörseln har förfinats och fostret kan nu höra sin mammas röst. Kroppens ben fortsätter att förhårdna.

Bebisen dricker av fostervätskan, den smakar ganska sött. Om man sprutar in något beskt dricker bebisen mindre

810 gram
24 cm
Längden mäts från huvud till stjärt (CRL).

Tiden går så fort. Hinner inte alls med i denna graviditeten men så är det ju mycket annat runt om hela tiden. Är ju ingen som är gjord för att vara gravid och de märker jag hela tiden. Har så ont i mina fogar och ben denna gången att vissa stunder vill jag bara skrika ut min smärta. Det är konstigt att man glömmer sen efteråt hur dåligt man mått av att va gravid, men tur är väl det för annars hade jag aldrig skaffat mer än ett barn och barnen är ju den största vinsten.
Är inte mer än 109 dagar kvar och eftersom man kommer bli snittad så är det än färre dagar kvar och det känns som de kommer flyga iväg då det innan dess ska hinnas med jul och allt va det innebär. Jag älskar ju att julpynta och pyssla så snart är det dags att börja med allt.

Röntgen

Ja i söndags em så körde jag och Saga åter mot Göteborg och sjukhuset. Kom dit och som förra gången kunde man inte finna att vi skulle vara inlagda där. Man börjar ju undra hur det funkar där egentligen. Vi fick i alla fall ett tvårum för oss själva. Hände ju inte så mycket där på söndagkvällen, Saga fick ett lavemang och så skulle hon sova trodde jag men det tänkte inte hon. Hon bara skrattade så fort jag la henne ner och va jag än försökte med så vägrade hon. Jo hon sov bilen på vägen upp men eftersom hon ett tag verkade trött igen när hon skulle ha lavemang osv så tänkte jag att det går nog fint ändå att lägga sig om än lite senare. Hon somnade först vid kvart i tio och då va jag allmänt uppretad av henne eftersom jag inte ätit något sen halv två då jag inte kunde äta med henne vaken eftersom hon inte fick äta mer än flytande föda.
Sov knappt en blund själv sen på natten. Hade ont, vågade inte ta panocod och panodilen hjälpte inte. Tror att jag sov 2 timmar. Vid kvart i sex kom en av nattpersonalen in för att Saga skulle väckas och få ett litet lavemang innan röntgen. Jag hde ställt min kl på 05:15 men tryckt av den så där rök min möjlighet att äta frukost. Gav Saga lavemang och sen fick hon dricka välling.
Kl 8 va de dags för röntgen. Det gick jätte bra, Saga va duktig och låg stilla utan större gnäll. Enda hon inte gillade va när hon skulle ligga på mage.
Efter bilderna så ville man ju ha ut kontrastvätskan igen och jag bad om en potta då så där satt hon på pottan och jag jämte henne på golvet med bly förkläde och allt på mig. Va lite orolig om jag skulle komma upp igen men det gick fint.



Sen så va det äntligen dags för lite frukost för mig och Saga fick nu äta men ville då inte ha så mycket, hon va trött och somnade sen i vagnen. För mig började väntan på Dr och va de sett eller inte sett på röntgen. Vid tolv dök han upp och tyvärr, ja det känns så, hade de inte sett något onormalt men läget är ju som innan och nu vet man inte va det beror på att hon inte kan bajsa. Vi ska fortsätta med lavemang * 2 tillsvidare. De kunde ju göra en bioskopi för att se om hon har dåliga nerver men har hon det kan man ändå inte göra något åt det. Han skulle dock skicka oss vidare till neurologen eftersom det finns vissa neurologiska sjukdomar som kan påverka tarmen. De får där bedömma om det är värt att kolla om hon har någon av dessa sjukdomar. Sen ska även tarm och stomi sköterskan kontakta oss och ha mer kontakt med oss och vår dr ska ringa om ca 1 månad för att höra hur det går. Så läget är oförändrat och det känns tungt eftersom man i dagsläget inte kan se något slut på detta med lavemang osv.
Vi ser ju dock hur mycket bättre hon mår nu sen hon får det oftare
* En gladare tjej och mer nöjd
*sover mycket bättre på nätterna, innan vaknade hon till upp mot 10 gånger men somnade ju om snabbt igen.
* Ligger stilla på nätterna i sin säng och flyger inte runt som en visp längre.
* Äter ännu bättre och hon hade gått upp ca 500 gram på 2 veckor nu även om hon inte behöver gå upp så visar det ju att hon får i sig mer av maten

Ja va gör man inte för sina barn. Är det detta som krävs för att hon ska må bra ´så är det ju ett lätt val men det hade varit skönt om man kunde få ner det till en gång per dag med tiden. Sen gör det ju att man som förälder blir lite låst för vi kan ju inte lämna bort henne något över natt men det är ju inget vi gör speciellt ofta heller med något av våra barn om de själva inte vill som killarna nu när de så stora som de är.

Grisar och troll

Ja det va ju dags att köra hem till pappa för någon helg sedan och gå genom de leksaker som finns kvar sen en annan va liten. Har ju tagit hit bebisleksaker tidigare men nu va det ju dags att även gå genom barbie dockor, ja jag har inte så många eftersom det främst va syrran som lekte med dessa men jag har dessto mer stora dockor så nu har jag sorterat vilka som ska hit, vilka som ska till Getinge och bo hos pappa där och sen va det några som inte kändes så viktiga så va vart de hamnar är inte säkert än. Men när jag gick genom sakerna hittade jag mina små grisar som jag hade med lite möbler till (syrran hade björnar) och så små troll. Dessa va de enda som fick åka med hem redan den helgen för både Melker och Saga adopterade dem och Saga sitter ofta och leker med dem eller va man nu ska kalla det hon gör. Plockar med dem i alla fall och gosar med trollens hår. Man kan ju tycka att detta borde va för smått för henne men inte då, hon ställer bord och stolar i ordning till dem. Är ju en fördel att ha äldre syskon så man kan göra som de gör.

Nu så....

går vår lilla tjej, det har tagit tid att släppa taget men konstigt nog kom det nu samtidigt som hon verkar må mycket bättre vilket vi kan tacka detta eviga lavemangande för. För hur jobbigt de i bland känns att ge henne de så verker det som hon mår så mycket bättre av det och då är det värt var enda jobbig minut. Hon verkar dock förstå att hon måste ha det för nu kan vi ge det utan protester.
Hon går inga långa sträckor men hon tar några steg men ska det gå snabbt så är ju det bästa sättet fortfarande att krypa.

Snaaaart!!!

Så är alla papper till försäkringskassan ifyllda och i väg skickade sen ska de "bara" handlägga ärendena med men vi får tro att det inte ska va några frågetecken för utan dem så ska man ha en ut.bet inom 30 dagar lovar de. Tänkte ringa i början av nästa vecka och kolla läget för alla papper jag sänt in. Det är sjukskrivning vilket dröjt eftersom min arb.givare hade glömt att sjukanmäla mig....suck och då tog det tid innan jag fick papperna från FK som måste tillbaks innan man kan ens få sitt ärende handlagt men i dag postas de och i morgon så postas ansökan om havandeskappenningen men de tror jag går genom, har ju gjort det varje gång innan och även om de blivit hårdare så kan jag omöjligt lyfta de två sista månaderna och strular det så får man ju ta till föräldrapenning den tiden men från den 28 dec. kommer jag i alla fall att vara ledig fram till BF

Lördag

Ja då va det lördag och solen skiner ju.... vet inte vad vi ska hitta på idag men blir väl en sväng till kyrkogården framåt kvällen, är så vackert med alla ljus som är tända. Kanske en fika hos svärmor i em. Ja lördagsgodis ska väl inhandlas.

Har haft några riktigt skit dar värkmässigt. Det konstiga är att det inte är bäckensmärtan jag har mest ont av även om det värker där med utan det är den hemska smärtan som strålar ner i benen.
Känns som hela hemma håller på att förfalla för att jag inte orkar med att städa som vanligt. Plockar lite här och lite där men sen ser det ut som en orkan dragit fram igen. I vanliga fall har jag inte ont av det men då beror det ju på att jag vet att jag kan städa upp det snabbt och lätt och så är det fint igen men nu när man känner sig begränsad så stör det mig mer.

I morgon em bär det va till Göteborg igen. Vi får verkligen hålla tummar och tår att de på måndag kan se va som är fel när det gör tjocktarmsröntgen. Ovissheten är värre än att veta och nu har vi levt i ovisshet länge nog anser jag.

Bebiskläder och BM besök

Sitter här och känner mig lite små lullig, nä jag har inte druckit, inte ens luktat på korken. Nä det enda som jag gjort idag är att ta panodil och panocod. Det verkar totalt omöjligt för mig att vänja mig vid panocoden. Den får verkligen en morfinliknande effekt på mig. Brukar ju inte ta den om jag inte måste och i så fall till kvällen men i dag så är en dålig dag. Ja den började redan i går med smärta ner i benen och när jag vaknade i dag kände jag igen den oförklarliga smärta jag drabbades av för två år sedan när jag sen hamnade på sjukhuset i en vecka och jag inte ens kunde gå utan fick ta mig fram med hjälp av gåstol för att benen i löd mig och jag hade enorm smärta. Gick ju genom magnetröntgen mm då men man fann inte problemet och det gick ju sen tillbaks. Det är ju inte utan viss skräck som man känner igen smärtan. Panocoden tar i alla fall udden av smärtan men istället känns det som jag har gröt i hjärnan.
Det är bara att hoppas att man har snälla barn i dag, just nu leker de på golvet i vardagsrummet med bilar, Saga är med på sitt egna lilla sätt. Hon snor deras bilar, kollar lite i böcker och sen leker hon med en ledig bil en stund innan hon börjar om från början igen med att sno deras bilar.


Har ju inte nämnt något om att jag va hos BM i måndags. Va mest en rutinkoll. Lämnade urinprov och sen lite blodprov. Så nu är ett nytt långtidsocker taget men jag har inte hört va de låg på.
Blodtrycket va i alla fall bra 120/58.
Vi gjorde även ett försök att lyssna på hoppsans hjärtljud men eftersom liten inte alls va med på detta utan la sig så vi inte fick in hjärtslagen så fick vi ge upp men däremot hörde vi hur busen riktade några sparkar rakt mot dopplern som BM satte mot magen. Jag känner sprakar varje dag nu och det finns ju nu mera att visst mönster i aktivitet och eftersom det verkar va en lugn bebis på nätterna så hoppas vi att det håller i sig även när den kommit ut.
Nästa BM besök är den 17 november.

Har inte handlat speciellt mycket till bebisen än. Vi har ju en del småkläder sen innan och det känns inte som det är så mycket som behövs.
Jo en syskonvagn, en spjälsäng längre fram men vi har ju vaggan till en början. Trots det kunde jag ju inte motstå en söt liten röd sparkdräkt när jag va på barnklädesloppis. Tänkte att rött kan passa både kille och tjej. Har kollat lite efter snuttefiltar men inte hittat några bra. Har ju köpt från lindex till de andra barnen men den som är i årets kollektion känns inte så fin så jag får kolla vidare. Sen är ju goseräven inhandlad. Men det är allt.

Att ge lavemang

Att ge Saga lavemang tar en del tid varje dag men i gengäld så märker vi att vi fått en gladare och nöjdare tjej här hemma.
Vi måste säga att vår tjej är otroligt duktig och tålig.

Jag ska försöka förklara hur en lavemang omgång går till. Vi blandar till en ljummen koksaltlösningsom vi sen fyller dropppåsen med. Till dropppåsens slang kopplar vi sen en kateter av storlek 20 mm och en längd på 40 cm.
Vi för sen in katetern så långt upp i ändtarmen vi kan, helst ska hela in eftersom vi då kommer åt bäst högt upp i tjocktarmen där problemet sitter. Det bästa är att hon ligger på höger sida men eftersom det är svårt att få in katetern då så brukar jag börja med att hon ligger på rygg och sen vända henne till höger sida. När katetern är på plats så släpper men på klämman som hindrat vattnet att komma, ja ofta får man låta lite spolas in när man för in katetern eftersom det då går lättare. Man låter ca 300 ml rinna in och tar sen ut katetern. Saga vet då vad som gäller och sträcker med en gång armarna mot en så man kan ta henne till toastolen där hon sen sitter en bra stund innan man gör samma procedur ännu en gång innan det är färdigt för den gången. Men det är otroligt hur fort de lär sig för hon kan även nu visa när hon känner sig färdig på toan.... i dag tog hon en toarulle och gav till mig för att visa att det minnsan va dags att torka sig.

Katetern som vi använder

Dropppåsen som fylls med koksaltlösning

Kattungarna är nu 7,5 vecka

Tänkte försöka att berätta lite mer om varje kattunge.Denna gången har de inte fått några namn hos oss vilket känns lite konstigt men det beror på att jag denna gång haft svårt att könsbestämma dem men tror att jag nu gör en chansning på att jag lyckast men ta könen med en nypa salt.

Först ut får lille svart va.



Kön; troligen hane
Färg; svart men visa brunaaktiga ränder
Hårlag; korthår med längre stickhår dock så räknas nog som semi
En charmör som gärna gosar men också går sin egen väg. Det är full fart på denna ungen när han inte spinner i knät. Låter sig gärna både bäras av barnen och köras i dockvagn. Dock bör denna katten bli utekatt. Är minst och smäkrast i kullen och kommer antligen inte bli en jätte stor katt.

Lurven låter vi komma som stark två




Kön; Troligen hane
Färg: Svart idag men i botten grå så han kommer inte få behålla den svarta färgen
Hårlag; Skulle tro att han blir långhår eftersom han är så lurvig
Är kullens tjuren Ferdinand. Visst leker han men men han ligger lika gärna och tittar på om ingen ser till att hoppa på honom och verkligen utmana honom och då kan han leka länge. Är den kattungen som är mest självständig i förhållande till de andra kattungarna. Blir som en liten trasdocka när man lyfter upp honom för att gosa och ligger gärna i knät hos barnen och blir kliad på magen. Passar bäst som innekatt av kattungarna i denna kullen.


Sist ut är Gråis



Kön; Troligen hane denna med
Färg; Stålgrå eller blå som det heter på kattspråk men man börjar ana lite brun nyans i det grå nu.
Hårlag: Långhår skulle jag tro att han kommer klassas som
Han är enda som saknar svans i kullen.
Är framåt, hittar på mycket hyss och är en bestämd herre som gosar på sina villkor även han kommer när man lockar på honom. Har inte samma ro att sitta i knät som de andra två kattungarna men befinner sig gärna runt en ändå. Gillar inte att man stänger in dem utan vill va med. Låter sig gosas med av barnen men är snabb att smita om han kan. Han kommer nog bli en stor och maffig katt. kommer säkert funka som innekatt men lika bra som utekatt.

Djurvän

Det bästa sättet att få vänner är att ge dem mat har till och med en 1 åring kommit på.

Vår prinsessa

Helgen

Det va bara två nätter hemma efter sjukhuset fast jag skulle vilja kedja fast mig vid min säng.

Fredagen va en dag som va botten, all ork va slut. Kände mig så nere och hade känsla av att bara vilja sätta mig ner och gråta. Trots detta så fixade jag till en riktigt god middag till kvällen. Det blev skinksnitzlar fyllda med en ostkräm med smak av chili, vitlök och soltorkade tomater, givetvis va de även baconinlidnade. Till detta så blev det massa goa ugnsrostade grönsaker.
Lördagen va fortsatt rätt så tung men eftersom pappa hade sitt 65 års kalas på kvällen och vi skulle hämta hem killarna från mormor på vägen dit så fanns inte så mycket val. Även om det tog emot mycket fick jag stå över sökkursen med Zimba den dagen. Kände att orken inte fanns för allt.

Lördagkvällen med kalas blev ialla fall trevlig och det blev inte så sent även om vi sov över hos min pappa.
Söndag fm ägnades åt gå genom massa gamla leksaker, dockor, barbies osv för att se vilket som är mitt. Pappa och hans fru står ju inför en flytt, som det nu ser ut kommer att göra att det kommer mycket närmare oss. Det kommer säkert bli bra när allt är klart men det är mycket som ska sorters, slängas, flyttas osv. Vet ju inte heller hur det att ha någon av sina föräldrar så nära när man har barn men vi får tro att det kommer bli jätte bra. Melker tycker inte morfar ska flytta medans Alfons ser fram mot det. jag tror nog att även Melker kommer uppskatta det sen. Blir ju så mycket lättare att få åka till morfar några timmar då.
Sen blev det givetvis även mdidag hos morfar men efter det så hände något som jag inte kan förklara. Jag blev illamående och kände mig konstig. Gick upp och la mig men det släppte inte och jag fick svårt att prata, kände som jag inte fick fram orden, kände mig borta osv. Kollade sockert, det va bra, kollade blodtrycket det va bra. Vet inte om kroppen bara va så trött och därför reagerade på detta sättet.
Körde hem senare på em och det va otroligt skönt att komma hem kan jag lova.

Sov du lilla kattunge

Är det ingen annan som vill leka med mig så tar man va man haver....

Våra dagar på Drottning Silvias barnsjukhus

Ska försöka att berätta lite hur det va när vi va inlagda på avd 327.
Kom till Göteborg redan på söndagkvällen och sov en natt hos min syster med sambo som va snälla att upplåta soffan till oss för att vi skulle slippa åka i ottan på måndagen. Vilket jag nu kan säga att jag är väldigt glad för på måndagmorgonen när vi tog spårvagnen till sjukhuset så va det väldigt glatt på vägen bitvis.

Kom i alla fall i god tid till röntgen och eftersom det endast va en buköversikt som skulle göras gick det snabbt även om Saga inte helt ville va med på det hela.
Sen upp till avd. där vi fick vänta ett tag. Sen prata med en sköterska och då visste hon inte att vi skulle läggas in och det fick jag förklara att det visst va tänkt så.
Vi fick komma in på ett rum som vi till en början fick dela med en liten tjej som ramlat över diskmaskin och där fallit så illa på bestikkorgen där en vass kniv stack upp att hon fått kniven rakt in i bröstet eller ja den hade tagit snett som tur va och därför missat både lungorna och hjärtat. Vilken tur i oturen kan man säga. Dock så fick de senare flytta över till ett annat rum då det va lugnt på avd. och fanns plats så alla kunde få ligga själva på sina rum.
Senare på måndagen fick vi prata med dr och han pratade lite om olika sätt att finna ut problemet. Hade dock inte set röntgenplåtarna när han va inne hos oss men så fort han hade gjort det kom han och pratade igen. Det stod väldigt mycket avföring långt upp på höger sida i början av tjocktarmen, det svåraste stället att komma åt på med lavemang. Hon sattes i alla fall på lavemang x 3 men endast 0,5 l per gång, vi som gett upp mot 2 liter. Men då inte varje dag och endast en gång per dag då.
Men eftersom resultatet inte blev så bra som man hoppades så kallade man sen på tisdagen upp tarm och stomi teruapeten. Då fick vi prova med påslavemang, ja de är som en dropppåse som man fyller med vattenlavemanget och sen kopplar till en kateter som man för upp i rumpan precis som innan men man låter ca 300 ml rinna in och sen tar man ur kateterna och Saga får sitta på pottan eller toan. Sen göra man samma sak en gång till och så är den omgången klar. Det tar en stund med pottsittningen men går ändå smidigare än med spruta kan jag tycka.
Det enda som vi hade att göra på dagarna där va att ge lavemang så dagarna blev ju lite långa. Vi promenerade en stund varje dag men det va inte lätt med mina fogar men något fick man ju göra. Saga lekte i lekrummet på avd. och där va spisen klart favoriten. Sen gick hon en del med dockvagnarna som fanns där. Va ju långa korridorer att gå i.
Hon sov relativt bra på nätterna med så det va inga större problem för henne att va på sjukhuset. Dock åt hon väldigt lite och dåligt de första dagarna men det tyckte de inte va så konstigt med tanke på hur hon såg ut i magen.
På torsdagen så gjordes buköversikten om. Den va bättre men inte helt okej men så godkänd att vi fick åka hem för att komma tillbaks på söndag för att ligga in till måndag då vi ska röntgas igen. Sen kunde vi kanske få åka hem på måndag em om man inte ville ha en ny bild på tisdagen. Det får vi reda på först på måndagen. Man hoppas på att kunna se va problemet är. Det kan va så att tarmen är för lång, för varierande tjocklek på osv. De hade lite olika teorier men inget som va hundra än. Om man inte ser något på måndag så blir nog nästa steg en bioskopi av tarmen annars kan vi räkna med en op. av något slag.





Väl hemma nu så ska Saga ha 2-3 lavemang om dagen. Det är lite pyssel men Saga verkar må så mycket bättre. vi har ju alltid tyckt hon överlag är en glad och lätt tjej men nu är hon än mer nöjdare och hon sover så mycket bättre på nätterna även om jag inte klagat innan heller eftersom det enda man behövt göra är att stoppa om henne och ge henne en napp men nu så vaknar hon inte upp titt som tätt utan sover nästan hela natten, ja en gång är nog det vi fått gå upp det sista. Hon får bättre sömn och på dagarna är hon inte lika gnällig framåt em. Jag tror ju helt klart att hon haft magknip nattetid som gjort att hon vaknat till.