tisdag 9 november 2010

Nu så....

går vår lilla tjej, det har tagit tid att släppa taget men konstigt nog kom det nu samtidigt som hon verkar må mycket bättre vilket vi kan tacka detta eviga lavemangande för. För hur jobbigt de i bland känns att ge henne de så verker det som hon mår så mycket bättre av det och då är det värt var enda jobbig minut. Hon verkar dock förstå att hon måste ha det för nu kan vi ge det utan protester.
Hon går inga långa sträckor men hon tar några steg men ska det gå snabbt så är ju det bästa sättet fortfarande att krypa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar