tisdag 30 november 2010

Ont i mammahjärtat


I fredags så fyllde vår älskade stora kille 8 år. Fattar inte att det redan gått så lång tid sen han va liten bebis.
Tyvärr blev inte hans dag riktigt som han tänkt och när det blir så gör det ont i mammahjärtat. Visst kan barn ibland har lite för stora förväntningar men de han hade var helt rimliga.
Vi började morgonen med att sjunga för honom och det honom presenter och frukost på sängen. Han blev jätte glad över det han fick. Stoltast över sin nya armbandsklocka.
Sen fick vi efter denna mysiga stund tyvärr göra hon lite besviken genom att berätta att mormor tyvärr inte kunde komma på em. Det va hårt men han kunde ta det.
Sen va det skoldags och även i skola sjöng man för honom.
Jag hann med det jag skulle på fm även om startsträckan va lång den dagen och jag aldrig trodde jag skulle hinna. Dock va det dukat till kvällen och ballonger upphängde när de kom hem och även tårtan va klar.
Eftersom Alfons klocka va lite förstor i armbandet så va det ju något som störde honom rätt mycket så vi lyckades även få in en utryckning till stan för att fixa detta. Hemma lite innan fyra igen så hade vi god tid till farmor och Alfons stödis skulle komma. Dock några minuter över fyra ringar S och berättar att hon inte kan komma. Hon pratar med Alfons och han verkar förstå när det pratar men när de lägger på bryter han ihop totalt. All hans besvikelse väller ut. Han som sett fram mot att hon skulle komma hela veckan tar detta hårt. Hela torsdagen städade han sitt rum för att hon skulle komma. Att försöka trösta ett barn som upplever så stor besvikelse är inte lätt och vi gjorde så gott vi kunde och faktiskt så lät han sig bli tröstad vilket inte alls är självklart med honom.
Janne och jag kommer sen när J kommit hem överrens om att se om vi kan få fatt på Faster Lena. Vi gör detta i smyg och då hon inte svarar så finns det inte mycket att göra men så ringer telefonen och det är ju faster Lena och visst kan hon komma på kalas för att fira Alfons. Så J lovar att hämta henne och tar även upp farmor på vägen så hon slipper köra själv. Det blir ju ett bra kalas tillslut ändå och Alfons lägger sig nöjd även om det inte blev som han tänkt och önskat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar