Isbana

I dag består hela vår gårdplan av isbana så det är inte lätt ta sig någonstans. Livrädd för att halka så parkeras bilen nästan på trappan.
Har dock kört J till stan i dag för han skulle med jobbet på julbord och hockey i Jönköping, ja vi ska även hämta honom i kväll så det blir väl till att halka dit då.
Har även hunnit med en tur till min pappa och Maj i Getinge, Melker passade p åatt ta ett bad i deras badkar när vi ändå va där.

Vår kära Dr Anna

I dag så ringde äntligen vår Dr Anna, ja egentligen är det Melker och Sagas dr men hon är underbar så hon går under benämningen Dr Anna för oss alla här hemma. Saga har den sista veckan ätit sämre, ja vällingen har gått ner men inte mycket av den vanliga maten.
Skulle ju varit hos Dr Anna förra fredagen med båda barnen men vi va tvugna att avboka tiden. Så i stället fick jag löfte om en telefontid till Anna då hon inte hade några fler tider i dec eller jan. och jag behövde få läkarutlåtande inför vårdbidragsansökan som nu ska förnyas och Sagas ska ju med i den med.
Eftersom Saga sovit dåligt, ätit dåligt osv sista 1,5 veckan så kände jag att jag ville ha lite råd av henne också eftersom det inte är någon mening att ringa någon annan dr som inte är insatt i allt runt Saga och hennes mage.
Vi har ju fått besked från Göteborg att vi skulle försöka med lavemang varannan dag och resulax varannan. Har så gjort denna veckan men det verkar ju göra att hon mår än sämre. Hon är ju så stor nu att hon inte borde ha lavemang längre för det är ju ingen långsiktig lösning. Nä man va ska man göra när magen inte funkar på henne. Dr Anna tyckte i alla fall att vi ska gå från detta försök och nu under tre dagar ge henne lavemang gånger 2 varje dag. Eftersom hon reagerar som hon gjort tidigare när det stått mycket i tarmen så finns det ingen anledning att utsätta henne för mer strålning som en röntgen ger.
I kväll när jag gav lavemang så hann jag inte spruta in vattnet innan hon pressade ut det igen och det kom massor av avföring. Ja det är nog så att det verkligen är fullt för det som kom verkar ha stått rätt långt ner och ändå får hon inte ut det. Fattar inte varför de inte hittar något, för något fel är det ju.
Som Dr Anna sa: inte kan man sluta med lavemanget bara för att hon inte borde behöva ha det nu när hon är så stor.... man kan ju inte sluta när det inte funkar.
Vi får väl se om vi blir klokare efter pratat med DR Sigge från Göteborg på måndag, Anna ska att vi kan ju fråga om inte vi kan gå till neurolgen här nere i stället, fick namnet på en som jobbar i Göteborg men är här varannan veckan. Ska höra om inte han kan va okej att gå till. Det kostar ju sjukhuset här massa pengar varje gång vi ska behandlas där uppe och det kostar oss tid och kraft att behöva köra dit upp alltid också. Vore ju skönt om de kunde sköta de mesta av undersökningarna här nere.

Man känner sig så maktlös som förälder när man inte kan göra något och ingen kan svara på varför de inte hittar något heller.

TRÖTT

Fattar inte hur jag ska klara denna trötthet.... är så fruktansvärt trött hela tiden. I dag har jag tillbringat några timmar på barn hab. för att skriva ny vårdbidragsansökan. Vet ju aldrig hur f-kassan kommer att bedömma det hela.
Bara att göra detta verkar tagit all min ork ur mig, konsigt då man inte gör mer än sitta och skriva men bara att ta sig i väg hemifrån just nu är ett jätte projekt känns det som. Borde åka och handla lite i dag men orkar inte. Får försöka trolla fram något av de vi har hemma även om det känns lite svårt just nu ska det säkert gå. Har ingen inspiration till att laga mat heller egentligen det som jag egentligen älskar att göra men inte just nu.
sov ju hur många timmar som helst i natt men det verkar inte räcka det heller. Tröttheten verkar sitta djupare än så.

Saga och hennes älskade katter

Lillkissen mellan sina två äldre syskon Flo och Blixten


Är han fjärrstyrd tro eller är det så att det är han som sköter kontrollerna i huset numera, det är bara Saga som vet vad som är sant gällande detta.


Här låter sig Blixten gosas med, han som trott att han skulle få sova en stund i fred i Sagas fotölj.

Bak

I söndags så roade vi oss hela em med att baka. Jag och barnen stod för pepparkaksbaket medans Janne ansvarade för lussekatterna med hjälp av barnen även där. Ja eller vi hjälptes väl åt alla för janne som va i köket och gjorde lussekattsdegen fick ansvara för ugnen också.

Katterna flyttar!

Ja då verkar det som vi börjat finna bra hem till våra älsklingar. Det är dock inte bara kattungarna vi låtit flytta utan även vår älskade Flingan då jag kände att hon allt för mycket kom i skymundan här hemma och inte tog för sig. Både Puh, Blixten och Flo tar för sig, kommer och kelar när de vill och lägger sig hos vid tv:n men Flingan har helt slutat med detta och ärligt ska jag säga att jag inte varit så duktig på att gå och hämta henne heller för att just kela med henne. Det bir väl inte så när man redan har tre andra katter, kattungarna och så hundarna som tar för sig. Så när annons på de två kvarvarande kattungarna las ut så la jag även med ett ps om att Flinga sökte nytt hem om vi hittade ett bra, hade väl föga förhoppningar om det men faktiskt så va det några som ville ha henne så hon fick flytta.det jag hört hittills är att det gått bra och att hon verkar acceptera sin nya kattkompis som bor i hemmet. Så i lördags lämnade hon oss.


I fredags så levererade jag ena kattungen, den ljuvliga svarta lurviga eller som Melker en gång sa, Den fluffiga. Det va helt klart Saga favvo katt. Hon passade i torsdags på att köra runt den i dockvagnen i nästan en timme och den låg snällt där i och sov och spann om vartannat.


Den korthåriga svarta har haft många ev blivande hem men de har backat i slutändan men igår så lossnade det. Hade fått en del svar och började maila och ringa upp dem i tur och ordning, första som jag bara hade mail till hörde av sig snabbt efter att hon fått mailet och berättade att de precis fått fatt på en annan kattunge, hon hade bara lagt på luren innan mitt mail kom. Den andra jag ringde till hade precis kommit hem efter att ha hämtat en kattunge i kungsbacka fast hon undrade om de fick prata lite hemma om ev en kompis tilldenna katten. Visst. Hon ringde sen upp och de ville ha katten. Inom en timme va hon sen här. Blev förtjusit i katten och tog den med. Dock ringde hon en stund senare. Den katten de hämtat tidigare på dagen va inte alls glad för sin nya kompis utan bara fräste osv. Jag förklarade att det inte va något ovanligt och de brukar gå över inom någon dag. Vår kattunge hade däremot inte reagerat alls på den andre kattungen och va överlag mer framåt och inte alls så försiktigt som den de hämtat innan på dagen. Så vi kom överrens om att ge det några dagar och går det inte alls få vi ta tillbaks den igen och hitta ett nytt hem. Men jag tror inte att det ska vara några problem alls utan att de snart kommer va bästa vänner. De är ju trots allt bara två kattungar och då brukar de snart blir kompisar.


Så kvar har vi nu bara vår lille grå. Han är jag dock ännu mer kräsen då det gäller hem till då han är mer egen och vill ha mer egen utrymme. Han är gärna i närheten av en men är inte så kelig och ligger helst inte i knät och på så sätt är han heller ingen barnkatt. Våra barn är ju så kattvana så det går ju bra men en familj som skaffar en kattunge för att även barnen ska kunna få en gosig kompis är inte han rätt för. Ja i värsta fall så blir han kvar här. Kanske blir han gosigare nu när han är själv, han söker ialla fall mer kontakt. Han saknar nog sina bröder skulle jag tro. Ingen att busa med.

Världens bästa mamma!

Just nu så bor det ett litet monster här hemma, en kille som är påväg att bli stor men vill vara liten med. De värsta tänkbara beteenden kommer fram och de värsta tänkbara ord som han någonstans snappat upp kommer över hans läppar. Man blir kallad både det ena och det andra. Jag har då insett att vara 6 år är inget jag åter igen skulle vilja va.
I lördags så hade vi haft fajt i princip hela dagen och jag va diverse hemska saker så tillslut sa jag i lugn saklig ton att du borde nog leta efter en snällare mamma.
-Nej det vill jag inte!
-Varför inte då när jag är såååå DUM?
Var på Alfons kommer in i samtalet och säger följande
- Jag vet varför han inte vill ha en annan mamma! För du är den bästa mamman som finns! även om jag ibland också tycker du är jätte dum.
Det värmde i hjärtat och vilken förmåga att rädda både mig och lillebror för att bli än mer irriterade på varandra.

fast ibland så tittar pojken som gömmer sig i monstret fram och då kan man få underbara stunder med honom och så många kul kommentarer för det rör sig så mycket i hans lilla huvud.

Är inte skapt för detta.

kan inte annat än säga att jag avundas dess kvinnor som kan gå genom en hel graviditet utan besvär och verkligen stråla. Jag har vetat det innan och vet det fortfarande att jag är inte skapt för att vara gravid. Min kropp ser inte en graviditet som ett naturligt tillstånd. Jag hatar att vara begränsad i vad jag kan göra, jag hatar mina hemska fogar, att det känns som det är mil ner till fötterna, att mitt blodsocker vägrar att samarbeta med mig. ja idag känns det tungt och långt kvar men jag vet ju att veckorna går rätt fort och snart så är feb. här. Jag tillhör väl i stället den lyckliga skaran som mår bra efter att barnet är ute även om det för mig innebär en stor op. som kejsarsnitt trots allt är. Trots op.sår och att man ska ta det försiktigt i 6-8 veckor så anser inte f-kassan att det är något att genom gå ett snitt. Du kan i dag inte bli sjukskriven så din man kan vara hemma och hjälpa till utan du får snällt sköta det själv. Jag får bara hoppas att jag mår så bra som jag gjort de tidigare graviditerna eftersom jag nu även kommer att ha Saga hemma och hon är ju mindre än Alfons va när Melker föddes och då hade även A dagis.
Visst finns det dagar då man kan njuta men mest av allt ser jag det som en transportsträcka. Jag längtar till jag kan gå mina långa promenader igen. Röra mig som jag vill och slippa känna denna bedövande trötthet som tycks drabba mig om jag en dag gör lite för mycket. Det är en sån dag i dag. I går så va det jobb 8-14 sen möte i skolan kl 15-16,30 och sen de vanliga vardagslivet här hemma. I dag är jag helt slut. Mina arb. pass tar på mig men jag ska kämpa mig fram till den 28 dec. då jag har fått beviljad havandeskapspenning. För mig innebär det som tur är inte mer än 5 pass till så jag jobbar mitt sista pass den 22 dec. Det är ju det som är bra med långa arb. pass att de inte blir så många.