Saxar

Saxar är bra att ha till mycket men inte till att själv klippa sig med. Melker testade detta i onsdags så vi fick helt sonika klippa hans fina lockiga hår. Det gick inte att få till hundra fram eftersom han verkligen lyckats klippa kort och rakt. Nu ser han mer ut som en kille så lite positivt va det i alla fall. Sen att man fick klippa sig på en salong som heter Studio popcorn va ju toppen. Hon va jätte duktig som jobbade där.

Att se bortom

Jag är så glad att jag fått förmågan att se bortom, att mina föräldrar gav mig den fostran. Va menar jag då. Jo att jag inte ser en människas funktionshinder utan att jag ser människan. Att jag inte låter mitt liv styras av begränsningar för det finns allt för många i denna världen som låter det vara så.

Varför detta inlägg. jo det finns en av mina goa vänner som hade skrivit på sin blogg om hur illa hon tar vid sig när folk använder ord som CP, damp mm i fel form och låter det bli till skälsord. Det fick mig att tänka efter själv och jag vet att jag själv blir lika irriterad på när jag hör sånt. Många gånger försöker jag tänka att den personen vet inte hur illa den kanske gör en annan människa just för att dens förälder inte fostrat den på samma sätt som mina men ändå så är det ingen ursäkt. Det tragiska är ju att någonstans har ju detta grott och någonstans har det saknats vuxna som verkligen sagt i från. Vad är alla vuxna i dag? Varför är vi så upptagna av göra karriär, tjäna pengar så vi kan åka på den resan, köpa den bilen, det huset osv osv. Vad är mest värt i långa loppet, en tillvaro som är sönderstressad eller en tillvaro tillsammans med nöjda och harmoniska barn som fått lära sig rätt och fel genom att de fått tid med sina föräldrar. I dag tycks det råda en hets hos småbarnsföräldrar att den förälder som kör sina barn till mest aktiviter vinner. Jag står utanför detta och visst kanske de påverkar mina barns förmåga att ha tusen kompisar som egentligen inte betyder något när det verkligen gäller. Jag försöker istället ge mina barn av min tid men sen vet ju alla att jag inte är mer än människa och vissa dagar bara längtar tills det är dags att stoppa de små liven i säng. I stället för att tillbringa kvällar i bilen till och från olika aktiviter så gör vi saker tillsammans för nog kommer det komma en dag då de vill prova olika saker och klart att de då kommer få göra det men det är inget behov jag vill skapa hos dem för jag har svårt att tänka mig att en 5-6 år har behov av att ha aktiviter 3-4-5 kvällar i veckan. Barn måste få ha tråkigt, de gör det roliga roligt och sen så utvecklar det fantasi hos dem.

Hade jag inte fått förmågan att se bortom så hade jag nog aldrig brytt mig om att lära känna en av mina goa och fina vänner, jag hade låst mig vid att hon satt i rullstol och inte lyssnat på hennes kunskap. Jag minns faktiskt än när vi möttes första gången.
Det va ju så att jag en gång förälskade mig i en chokladbrun liten valp med bärnstensfärgade ögon, en förälskelse som inte blev den lyckligaste men den gav mig något stort. Min Timon va inte ämnad för ett liv här på jorden men han kom med en uppgift och det va att lära mig om hund men också den största, att se till att jag fick möte en person som skulle bli en fin vän.
Denna vän mötte jag på brukshundsklubben där hon höll en kurs i klickerträning. Hon va mina ögon duktig och hade en förmåga att lära ut som tilltalade mig. Där kunde de stannat om det nu inte vart så att min älskade Timon va mer än någon rådde på eller hur man nu ska uttrycka det. Jag bad om hjälp på brukshundsklubben men fick det inte, de verken ville eller kunde. I ett sista försök att förstå min hund så slog deet mig att jag faktiskt mött en person som kanske inte skulle backa. Jag tog kontakt med henne och vips så visade det sig att hon faktiskt behövde ett ekipage som elever under sin hundpsykologutb. Vi nappade direkt. Hon trodde på oss och vi kämpade, vi kom framåt men vi insåg tillsist att Timon inte va till för denna värld och tack vare min ny funna vän så orkade vi tillsist ta steget men då med vetskapen om att vi gjort allt vi kunnat och lite till. Antagligen hade han inte ens levt så länge som han gjorde hos oss om han hamnat någonannanstans. När man inser att ens fyrfota vän är bortom räddning är det tungt och utan M då vet jag inte hur det hade gått. Hon stod där som en klippa och försäkrade mig om att det va det rätt.
Kanske kunde vår bekantskap tagit slut där men då hade ju Timons tid hos oss varit förgäves. Någonstans på vägen hade det utvecklats till vänskap. Jag fortsatte sen gå kurser med mina hundar hos henne men det va inte längre bara hundprat utan mycket mer. Hon är den som lärt mig mest om hundar och fått mig att kämpa vidare som hundägare när det sett svart ut. Hon har från att varit en bekant blivit till en jätte fin vän. När min bro svajade som hundägare fanns hon där och nu när hennes bro har svajat har jag försökt finns där för henne, oftast genom några rader men varje ord har jag menat och vägt innan jag skrivit det för ingen tjänar på att få falska uppmuntringar hur bra de än låter. Just därför är jag i dag extra tacksam över att just jag fick gåvan att se bortom för utan den hade jag missat en av mina unika vänner. Denna gåva hoppas jag även kunna ge till mina barn och jag hoppas att jag är på rätt väg då de i dag inte tycker det är de minsta konstigt att en del inte kan gå, se eller höra..... de är ändå personer med andra förmågor och andra kunskaper och ihop kan vi hjälpa varandra att bli bättre.

Så kan jag med detta inlägg bara få en enda person att se bortom så har jag i alla fall gjort världen till en lite bättre plats för oss alla.

Saga

Tänk att lilltjejen redan är 7 månader, lite mer till och med nu.... det går så snabbt. Hon har nu kommit in i en riktigt mammig period där mamma är det bästa som finns. Visst är det smickrande men samtidigt väldigt strängt för det är inte mycket man får gjort. Det funkar inte längre att lämna henne om så ens för 5 sekunder för att hämta något, nej då skriks det i högan sky. Visst älskar hon sina bröder och leker gärna med dem men man måste ha mamma jämte och sitta hos dem själv inte längre så kul. Pappa är mysig att busa med men är man lite ledsen så duger bara mammas famn och hon som ändå vart pappas tjej.
Trots månader av dregel så har det än inte kommit upp en endaste tand. Men mat smakar för det mesta ändå mums.
Att ligga på mage, åla och rulla runt för att ta sig någonstans passar inte prinssesan utan det är sitta eller snabbt förflytta sig med hjälp av gåstolen och den tekniken börjar nu sitta och då är gardiner mm jätte skoj. det roliga är att i gåstolen så står hon upp och verkligen går ett steg men annars gör hon inte mycket för att ta sig framåt. Ja vi har ju inte ens behövt sänka botten i spjälisen än och det är fortsatt vagnens liggdel som används.
Men att hon inte riktigt har orken till att utveckling där tror jag ligger mycket i att hon inte heller är helt pigg. Just nu i dagarna har hon åter börjat att minska matintaget och vill inte ha mer än nödvändigt i sig. Hon är rätt trött men ändå svårt att komma till ro. Fast i dag har hon sovit mycket. Hon somnade i sin pulka på väg till fritids för att lämna killarna, vaknade visseligen efter en stund men somnade om på hemvägen igen. Va ledsen, gnällig och klängig, försökte få i henne lite välling men det blev inte mer än 60 ml. Ringde barn mott. och dr Anna ringde upp mig och vi ska avvakta lite annars ska vi in och så ska hon få lavemang för det är ju möjligt där är mer bajs högre upp som inte microlaxen tar och då blir hon ju inlagd men då jag inte är super orolig än så väntar jag till i morgon om hon inte blir jätte dålig.

Killarna ska ju till sin moster Malin och Mattias i morgon och det ser de verkligen fram mot och har så gjort länge så vi vågar inte avbryta detta nu om inte det är så att S blir jätte dålig. Eftersom vi ska åka tåg till Göteborg och det är premiär för dem, ja Alfons åkte när han va 6 mån men det minns han ju inte så det är så stort. Jag går sen en sväng på stan i Götet innan jag tar tåget hem igen. Sen får killarna ha en mysig helg med M&M. De ska bla till badhuset.

snö snö snö

Ja denna snö verkar verkligen tagit över våra liv. Det ska skottas, skottas och åter skottas. Plogningen funkar så där och så ska man försöka hålla sig på vägen. Tak rasar in här och var.... ja inget är som de brukar och så pratar man om växthuseffekt... hmm snarare en ny istid på väg skulle jag säga.
Men inte är väl jag bitter på snön... jag som brukar va den som tycker det är mysigt men det som är mysigt får ju inte vara för länge för då slutar det va mysigt.

I lördags va vi ju åter insnöade och då passade vi på att roa våra barn och verkligen umgås med dem intensivt... nog för att vi överlag är väldigt mycket med våra barn men i lördags så byggdes det stor snöborg, grävdes tunnlar och givetvis fikade vi med varm choklad, varm saft och bullar ute i snön.

Hirschsprungs sjukdom

Nu har röntgen svaret kommit och som Dr Anna sa vid vårt besök hos henne så skulle man leta efter fel på tjocktarmen, man hittade va man misstänkte. Att hon saknar kramceller en bit. nog för att det är skönt att få veta vad som gör att hon får genomlida dagar med stor smärta så känns det också lite jobbigt. Vet ju att det nu följer massa undersökningar. Dr kommer nu remitera oss till Göteborg eller Lund beroende på vem som tar emot snabbast. Där ska man göra en undersökning under narkos där man mäter trycket i hennes tjocktarm genom att man för upp en ballong som man fyller, vid hirschsprungs så kommer trycket bli stor då kramcellerna inte klarar att kram ballongen så den kommer nedåt, de simulerar alltså avföring genom ballongen, sen tar man ev biskopi med.
Hon får nu lite försiktigt börja med mjölk eftersom det nu inte tyder på det men vi får ta det försiktigt eftersom hon trots allt blev bättre när hon fick byta till mjölkproteinfrikost.

super ide´

Ja nu har ännu en superide´ kommit till mig och givetvis så är den tidskrävande som alla min andra såna ideér denna gången handlar det om Sagas blivande rum... har många tankar om hur vi ska få till hennes lilla rum, allt från värsta prinsessrummet till lite mer neutralt men inget av det känns hundra sen köpte jagj u väggfärgen på rea för ett tag sen och eftersom utbudet inte va så stort så blev det lavendel något jag sen ångrat då lila kan bli kallt om det blir fel lila och så hade jag ju sett framför mig ett rum i rosa så medans jag gick här och funderade på om jag skulle köpa annan färg så kom ideén. Visst att jag någonstans har två randiga panellängder som aldrig blivit färdigsydda pga att symaskinen pajade. Ränderna är i mörk lilavinröd, beige, natur, cerice och ljunglila. Sagt och gjort såg jag framför mig att byrån skulle bli skitsnygg med dessa ränder på sina lådor så jag gav mig i väg och inhandlade just rändernas färger och sen har det mätts och målats här och det är tidsödande med maskeringstejp på alla lådor måla en färg sen låta torka i 16 timmar, måla andra omgången, låta torka och sen maskera om för en annan färg. Har dock fått en liten pall som ser ut som ett hjärta klart med denna procesenoch det blev jätte bra! Nu är det bara att hålla alla tummar att ränderna stämmer så bra som det går när lådorna sen kommer på plats i byrån igen.
Har tagti före kort så med tiden när det är klart kommer det att läggas upp kort här på hur det blivit.

Flytt

Ja i går va det dags för stora flytten för svärmor, vi eller snarare de andra fick jätte mycke gjort och mycket kom upp i skåpen. Det är givetvis konstigt för henne att lämna huset nu men det kommer bli toppen och tänk allt hon slipper bekymra sig om.

I dag är det jobb och i morgon när janne hämtat mig så blir det en sväng till svärmor igen för lite mer handräckning till henne. Blir nog att hämta lite mer i huset kanske, hänga tavlor sen osv.