Tänk att man ska behöva lära sig att livet inte är rättvist, att allt kan gå mot en och att det trots allt inte hjälper att gråta och skrika i ilska över det.
I dag är det en sån dag för äldste pojken, minsta lilla som går mot så blir man arg och skriker. Så i kväll blir det tidig säng då vi i hopp om att de skulle sova lite längre fått va uppe lite längre nu lördag och söndag men icke då. Fast i lördags morse tog de ju priset när det vaknade 5:15 och även fick lillan att vakna då så innan sju satt vi alla vid frukostbordet.
Sen har ju A även fått en stödfam. nu även om hon som är det är ensamstående. Tanken är ju att han sen ska va 1 helg i månaden hos henne men än så länge så har de bara setts och hittat på saker. I går va de på biblioteket. Sen fick hon i går när J hämtade även uppleva A:s berömde humör eftersom han inte alls skulle hem utan se färdigt filmen trots att han blev lovad att få se den hemma. Nästa gång så är tanken att han ska sova en natt hos henne och så kommer det att bli nu de två första månaderna. Går det bra så utökar vi till hela helgen sen i juni.
Man får som förälder dåligt samvete för att man lämnar i väg honom men han tycker ju det är kul och så kan jag säga att det märks när han är i väg hur mycket energi han tar från oss vuxna men även från sina syskon.
För tillfället så har han även svårt att vara nära när man lyssnar, bekräftar inte att han hört va man sagt och möta ens blick kan man ju bara glömma när det handlar om att man ska berätta, tala om varför man inte kan göra si eller så eller ge instruktioner. Detta upplever jag blivit mycket värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar