Har funderat lite över detta att mina barn inser något större behov av att ha med kompisar hem. I bland kan jag tycka att det är skönt att man slipper tjat om det men samtidigt kan jag tycka att det är synd med men eftersom de är nöjda så är det ju bra. Va är det då som gör det tro. Har funderat en del över det och nog kommit fram till två saker.
1.Vi har inte skapat något behov hos dem att de hela tiden ska ske saker genom att inte sätta dem på massa aktiviter.
2. jag är väldigt mycket med mina barn som förälder och gör saker med dem, har med dem på olika grejor även om vet kan va vardagliga bestyr men jag låter det många gånger få ta lite mer tid och gör dem delaktiga.
Detta måste ju på någotsätt innebära att de trivs med att va hemma och i grund och botten inte alls är missnöjda eller känner sig rastlösa även om de kan bli det vissa dagar precis som alla andra barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar