Dagen D

Fredagen den 11/2 2011 va det äntligen dags, ja egentligen skulle det blivit ett Alla hjärtans dag barn men efter att berätta för rätt Dr hur dåligt jag mådde så fick jag en tid på fredagen. Skulle snittas först av alla då jag ju under graviditeten va insulinbehandlad. Ja så på torsdagkvällen kom farmor till oss för att sova här och ta hand om de stora barnen. Ja meningen va ju att de skulle till skolan som vanligt men när vi fick oljelev. på torsdagen så gav vägen vika och det innebar att barnens skolbuss inte kunde köra in hit innan det va fixat och de skulle bli det först under fredagen så de fick stanna hemma med farmor och Saga.

KL 6.00 infann vi oss på förslossningen för att få allt klart till jag skulle in på op. kl 7.30. Det skulle duschas, sättas nålar, kateter osv. Bad om att få sätta katetern så sent som möjligt så jag hatar den och min kropp verkligen vill ha bort den och jobbar mot den även om det inte går.
Kl blir 7.30 men ingen kommer och hämtar mig... först vid 7:50 så får vi veta att man missat att beställa op.tid till mig. Kan säga att jag surnade till lite då. Inte så mycket pga att de missat det utan för att nu skulle jag få kämpa med katetern flera timmar till. Får sen veta att min op. är flyttad till kl 10:00. Suck, som kompensation får vi en en tv på rummet... kan säga att det va noll kompensation i det läget. Hur ska nyhetsmorgon kunna få mig att koppla bort katetern. Räknar ner tiden och J roar sig med att tydligt tala om att han ska gå på toa osv.... tur man mitt i alla har lite humor kvar och inte mördar honom på stört.
Kl blir tio och man rullar in mig till op. Där förbereds jag och får ännu en nål i armen. Sen är det dags att lägga bedövningen, dock är det lite svårt men jag biter ihop men klarar inte av helt då man lyckas träffa en nerv så smärtan ner i höger höft blir hemsk men sen så kommer man rätt och då är det bråttom att läggas ner. Jag görs klar och bedövningen har tagit bra, rätt högt som den brukar.
Dr kommer in och det är dags att börja op. De börjar och det tar ett tag att komma in då det är en del ärrvävnader sen så är det fritt och när man låter vattnet gå så känner jag hur hela trycket i min mage minskar och känslan blir att hela magen pyser ur som en ballong. Sen blir det dramatiskt..... man får inte tag i barnet då han ligger på tvärren och i säte. Finns inget att greppa om. De hänger på min mage och trycker, de flyttar runt allt inne i mig och jag förstår att man börjar känna lite stress även om de gör allt för att va lugna. Barnet sitter fast! Det blir sugklocka. Hör hur första kl går sönder eller som J sa sen efter, den släppte och flög upp och nockade till en Dr. De får ta en ny sugkl och lyckas med hjälp av den och mycket samarbete få ut barnet som sitter som iett skruvstäd vilket beror på dess storlek men också på att min moderkaka är stor och likaså livmodern.
När barnet är ute så hör jag ett skrik efter några sekunder och det va underbart kan jag säga. Va livrädd ett tag att det inte skulle gå. De tar ut barnet till barnrummet dit J följer med och får klippa navelsträngen och även en barnläkare tittar på honom. Sen får J och pojken komma in till mig och faktiskt sitta inne på op. medans jag blir ihopsydd. Det tar tid att sy ihop mig för man har fått lägga ett extra snitt i livmodern på mig. Som jag förvarnat de om innan så släpper min bedövning medans man syr. Jag talar om att jag måste ha mer och får då genom nålen snabbverkande smärtstillande gång på gång och även morfin. Jag kan innan de är klara med att sy ihop mig börja röra på benen. Det ska man inte kunna. När de kommit till sista lagret och syr i huden så får jag även lokalbedövning där. Även om det kan låta hemskt så upplevde jag inte det så eftersom jag hela tiden fick smärtstillande.
Ivilket fall som helst har jag nu 25 stygn på magen från naveln och neråt.

Noel föddes 11:02 110211. Blev mycket 11 och 2.

Blev sen inkörd till BB röd för att sen vidare få komma till BB. När vi ligger där så blir dock Noel körd upp till neo pga att han har svårt att andas och är väldigt grymtig. Syresätter sig lite för dåligt med. Det känns jobbigt. Allt kommer tillbaks hur det va när Melker hamnade på neo av samma orsak. när jag sen kommer upp till BB så får Noel komma tillbaks in till mig då man tycker att han ändå är så pass okej. det känns skönt. Halv fem så lyckas jag övertala dem att dra min kateter en halv timme för tidigt, ja man ska ha den 6 timmar efter op. Kommer upp på bena och in i duschen. Ja jag klarar detta trots snitt och jag gör det själv även om jag har en sköterska med mig in då de tror jag ska ramla ihop men inte då. Sen så är det dags för att äta och jag går givetvis ut till matrummet. Janne har kört hem och hämtat killarna och Saga så de ska få se sin lillebror. De är alla tre stolta men man kan ju undra va Saga tänkte om det lilla knyttet. "ännu en docka"

Dock blir det sen så att man åter hämtar in Noel till neo för han låter för mycket och måste ha lite mer hjälp. Det är jobbigt men jag kämpar mig genom det.
Inne på Neo får han syrgas och även ekg kopplat till sig. Han får även sond och under natten och ett dropp in i naveln. Att han får det där beror på att han tydligen brås på mig och är svårstucken. Man röntgar hans lungor och tar infektionsprover.
Ett prov visar på infektion men det får jag reda på sedan att det lika väl kan visa på det pga det stora blåmärket han fick på hela ena skinkan av sugklockan. Han har blåmärken även på snoppen och sina ben och fötter.

Under lördagen så är det mest fram och tillbaks för mig till neo som gäller. Matar Noel och vi försöker att inte behöva använda sonden så mycket men lite måste sondas. J kommer in en sväng på em med M och S, A är hos sin stödis.
Till natten bestämmer vi att jag kan sova utan att behöva komma in och mata, de sondar honom båda nattmålen så han får vila. När jag kommer in på söndagen är syrgasen borta, han klarar sig utan den. Vilken lycka och under dagen så blir han av med både ekg övervakningen och syresättningen så jag kan sen på em ta med honom in till mitt rum och jag får veta att vi säkert kan skrivas ut på måndagen.

Det vände snabbt för honom och att sen få komma hem på måndagen va underbart. innan vi ska hem så ska ju Noel skrivas ut från Neo och jag från BB. Dr som ska kolla Noel ska komma till mitt rum på BB, oj va förvånad och glad jag blev när vår underbara Dr Anna står där i dörren. Är det någon barnläkare jag har förtroende för så är det Anna. Hon sätter okej stämpel i rumpan på Noel men försäkrar sig om att han är med när vi ska till henne med M och S nu i början på mars eftersom hon vill kolla honom ännu en gång i höfterna för det kan bli lite problem med dem när man kommer i säte. Så snällt av henne att kolla det när vi ändå är där. Det ska va Anna till det!

Innan jag får lämna bygget så ska även jag skrivas ut av Dr eftersom jag är snittad. Tyvärr så blir det en lång väntan på det då det händer en del akuta saker på förlossningen. Sen visar det sig tillsist att den Dr som beviljade mitt snitt samt va med har blivit dubbelbokad så underläkaren kommer i stället. Ja eftersom jag inte har några frågor så är det helt okej och han vet ju hur det hela va med. Det han mes beklagar är ju att man inte lyckades bättre med min bedövning men jag känner ju inget speciellt över det. Han är impad över mig som orkar va upp och röra mig och inte har tagit speciellt mycket smärtstillande efter snittet. Två panodil och några få gånger diklofinak upp till men i det stora hela inte mer än panodil.

Ja något fel måste de väl va på en eftersom man mår så bra efteråt. Jag fixar allt själv utan hjälp medans jag märker hur andra som är snittade har stora problem, bla en tjej som va snittad för en vecka sedan som inte själv kan komma ur sängen om hon har båda benen i den, inte kan byta på sin pojk osv. Kanske va hon extrem åt det andra hållet men jag tror att hon är mer vanlig än vad jag är. Så nog ska man se att ett snitt är ingen bekväm väg att få barn på för det kan bli dramatiskt under snittet och man kan må dåligt lång tid efter.
Det svåra för mig är nu när jag inte får lyfta mer än Noel och därför inte kan göra något med Saga, inte sätta henne vid matbordet, byta blöja osv. Tur att J är hemma till den 2 mars.

Som avrundning på detta kan jag ju säga att för mig innebar snittet att jag omedelbart blev 10 kg lättare, av dessa kg vet jag ialla fall va följande bestod av 5090 gram barn, ca 1 kg moderkaka, närmare 2 liter fostervatten, normalt har man ca 0,5 l.... sen vatten i kroppen i övrigt. Ja nu är det bara att låta de andar kg rasa med och verkligen se till att det blir av.... har ju redan orkat mig ut på promenad med hundar och barnvagn. Gick 2 km och även om det inte gick snabbt så är det ju så skönt att komma ut och kunna röra sig igen.