Satt och funderade lite över hur många människor man mött genom livet, vad olika personer betytt vid olika tillfällen i livet. För när man nu tittar i bakspeglen så behövde man de personerna just då och de behövde en själv men det är inte alltid som man kommer behöva varandra. Det är en vemodig tanken men det var nog mest bestämt att man skulle mötas en kort tid för att lära något av varandra. vissa människor finns dock kvar och dem som man kallar för riktiga vänner men vem har sagt att just de är de riktiga vännerna, de kan lika väl vara de som man kort mött men då man gick skilda vägar berodde inte på osämja, vi brukar kalla det att vi växte från varandra men det finns ju inget som inte säger att vi inte kommer mötas igen senare i livet och då hitta tillbaks till varandra.
Ja jag vet inte va jag vill ha sagt med dessa rader och det känns djupt men ibland är de skönt att dyka ner bland alla minnen och känslor. Sen är de ju inte så att bara för att man inte längre har kontakt med en del vänner att de är glömda, jag är i alla fall en person som ofta tänker på de jag mött och de som betytt något.
någon som betytt mycket i mitt liv är givetvis den lilla tjejen som jag hade hand om i ett år när jag va au-pair, även fast hon inte va mer än några veckor när vi första gången möttes så lärde hon mig så mycket, både om mig själv och om små bebisar. Hon som inte va medveten om livet i stort och ens att hon lärde mig något lärde mig jätte mycket. Även om jag just då i det nuet betydde något för henne så har hon ju i dag inga minnen av mig eller jag en betydelse i hennes liv men de gör ju inget även om det är trist att någon som man kom att tycka så mycket om aldrig kan förstå det eftersom hon själv inte minns. I dag är hon en tjej påväg in i tonåren, hon fyller 13 nästa sommar och som det är nu så är en gammal au-pair inget att hänga i granen men kanske den dagen då hon själv får barn, för vill hon ha foton från sitt första år finns de massa kort hos mig, kort som hon aldrig kan hitta hos sina föräldrar eftersom de inte har hälften av den mängden kort då jag va den som egentligen tillbringade mest tid tillsammans med henne. Jag kan inte förstå i dag hur de vågade lämna henne i mitt ansvar, jag en 19 åring som för dem va okänd. I dag hade jag inte vågat ta det ansvaret för någon annans bebis som jag gjorde då, det trots att jag i dag har mer kunskap. själv hade jag inte kunnat lämna mina barn till någon främmande person på det viset. även om jag har lättare att lämna mina barn hos nära och kära som jag litar på än va många andra har. Jag mår inte dåligt av att mina barn är hos andra även om det nu med lillan känns lite tyngre att lämna henne när man ska i väg men det handlar nog mest om att man nu vet hur fort tiden går och att man nu är nöjd och vet att hon är den sista lilla bebisen som man kommer att ha, ja för sen får man vänta på barnbarn och det kommer ju dröja minst 20 år hoppas jag.
Varje människa som jag mött har gett mig något även om jag inte alltid tyckt lika bra om alla. Vissa människor är man inte på samma frekvens som och det är något man måste lära sig att leva med och jag gör mitt bästa för att acceptera även dem trots att jag aldrig kommer kunna förstå dem eller älska dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar