Ja då va det dags för lilltjejen att få sin första förkylning. Näsan är täppt och rinner om vartannat. Tur det finns nezeril och koksalt samt näsfrida. Hon har ju ätit dåligt senaste veckan och microlaxen har inte verkat som den ska och sen va hon svullen över övredelen av buken i tisdags så i onsdags bar det av in till barnakuten men som vanligt så va hon som en sol när dr kom in och de kunde inte hitta något fel på henne. Dock så började näsan rinna lite där inne och sen va det som det kom igång för när vi väl varit hemma några timmar så rann det ordentligt, i med suppar och massa koksalt så hon hjälpligt kunde sova under natten. I går morse hade hon feber så vi fortsatte med lite panodil och det har i alla fall gjort henne lite piggare. Aptiten är inte lika stor som innan men det är ju ändå ok nu, va bara som det va tvunget få bryta ut. Skulle ju kunna tro att de skulle va tänder på g men eftersom även jag känner av min hals dag så är det inte troligt, förkylning vid tandframbrytning smittar väl knappast.
Hon vägrar fortsatt att ligga något på mage så vi kommer nog få vänta på att hon ska krypa, Alfons vet jag va 8 mån och 3 veckor när han började så hon har ju ett tag till på sig ;-) Melker kröp inte alls utan satt och hoppade fram på något konstigt sätt och så började han sen gå utan hjälp vid 15 mån.
Saga har nu börjat prata lite. Hon formar nu något som låter som pappa, det kom i går och hon lyckades en gång att gå till mamma men paapaa är det som gäller mest. Barnen jobbar hårt med henne för att hon ska säga än det en och än det andra. Hon är nöjd med att hon är i centrum. Snacka om bortskämd liten tjej som vet hur hon ska få stå i centrum.
Måste bara få
skryta lite om min älskade store kille med. Han har blivit så duktig på att läsa och nu på morgonen stod han jämte mig och det låg en bok på bordet men upp och ner för honom men trots det så läste han va det stod på den utan problem. Ja då måste man vekligen ha knäckt läskoden och på bara några veckor har han minskat behovet av att ljuda fram orden, de liksom bara kommer nu.
I dag så sitter man och funderar över beslutet om man ska ge lilltjejen microlax eller inte, hon skulle haft i går men fick inte eftersom supparna gjorde att hon fick ut lite ändå men frågan är om det egenligen räckte. Det är ju så svårt att veta och eftersom väldigt få vet något om hennes ev sjukdom så är det ännu svårare för det finns liksom ingen att få råd från. Jag funderar på att ringa till Göteborg idag för att få veta hur lång väntetid det är på att få komma dit på undersökningen. Något är det ju som inte stämmer eftersom hon inte bajsar som hon ska och det känns ju mest troligt att det nu är det de misstänker.... som hon har det nu kan hon ju inte ha det framöver och sen bör man ju inte stå på microlax allt för länge heller även om det är det enda alt. i dagsläget. Den mesta förståelsen jag fått av sjukvårdpersonalen här är ju av henns dr men även av den sköterskan som tog mot oss på akuten i onsdags, hon hade tidigare jobbat i Göteborg på drottning silvias barnsjukhus och va insatt i denna typen av problem. Hon sa även att det spelar ingen roll hur mycket katrinplommon, lactulos mm ni ger henne om hon har hirschprungs för det hjälper inte de barnen ändå. Sen tyckte hon att det va tur att hon är så matglad och rund som hon är för det kan behövas om de måste op. henne. Hon behöver då lite att ta av som hon uttryckte det. När man läser som sjukdomen så står det ofta att det inte ökar i vikt som de ska och det kanske hon inte gjort om hon vart vårt första barn eftersom man då som förälder varit mer oerfaren men nu har vi ju rutin och vi började ju redan på bb att hjälpa henne att bajsa genom magmassage så gott det gick med tanke på naveln. Jag tror inte någon förstod att vi gjorde det och att vi sen fortsatte hemma hela tiden som följde med. Man kan ju undra om vår "erfarenhet" legat henne i fatet, om det gått fortare om vi inte vetat hur vi skulle massera och hjälpa henne bajsa genom att reta osv.
