Gnällt

I dag har jag varit hos BM och gnällt lite. Gillar inte att gnälla men kände att jag måste lite i alla fall. I går em så fick jag såna hemska magsmärtor som höll i sig flera timmar. Kan inte säga att det va sammandragningar heller eftersom smärtan va konstant och sen förekom det visseligen smärttoppar.
BM kunde ju givetvis inte säga vad som va fel men nästa gång jag upplever detta ska jag åka in till förlossningen. Vill inte läggas in, det är min stora skräck!
I dag sitter jag med en stenhård mage mest hela tiden och inte har man ork till mycket. Att plocka ur och i diskmaskinen känns som ett helt träningspass. Magen har verkligen tagit ett jätte skutt växtmässigt så jag lovar att bebben där inne väger över 3 kg nu. Magen är ständigt i vägen kan jag lova.

Men mitt i allt gnäll så är det tur man har en underbar svärmor som med kort varsel kunde passa killarna när jag va hos BM och sen bjöd hon oss alla på lunch. En stor sten lyftes från mitt hjärta i det läget då jag slapp fixa det. Allt som gör att man kan spara lite på krafterna är guld värt.

Men tänk att när jag väntade Saga så cyklade jag på Ven ungefär vid samma tidpunkt som är jag är nu och jag tränade agility till bara någon vecka innan. Visst va det tungt men jag kan säga att jag hade inte gjort det denna gången under några som helst omständigheter och då är jag ju ändå rätt så envis. Men som BM sa, de hade bara två barn då och de va äldre, denna gången är det tre barn och lilltjejen är ju inte så gammal och det är ju ändå rätt så tätt mellan henne och bebben. Din kropp har inte haft lika många år att hitta styrka på.