Andra dosen

I dag va det dags för andra dosen med järn. Skulle va där inne kl 10. Kan lova att jag va trött då jag i går kväll fick åka in till förlossningen efter att ha pratat med dem och berättat att jag inte känt några ordentliga fosterrörelser på 1,5 dygn. Så det va bara att ge sig iväg vid nio på kväll och sen va jag hemma vid lite efter tolv. Dock såg allt bra ut och vi lyckades reta bebben så pass att den gav tecken från sig. I dag har jag känt mer som tidigare så det va väl en tillfällighet att de blev så.
I alla fall va det dags för andra dosen järn i dag. Gör oss klara jag och lillan, hade bestämt att hon skulle med mig i dag. Precis när jag är på väg ut genom dörren så ringer det. Det är från sjukhuset. Vilken tid skulle du va här? Om en halvtimme. Kan du komma senare? Nej faktiskt inte för jag har en tid att passa. Okej, du får komma då. Kör in och är där 3 min över tio. Talar om att jag har bråttom och om de kommer ta lång tid. Nej då. Får vänta en halvtimme innan de gör något sen strular det att sätta droppet på mig så först vid 10,40 är det igång och jag vet att jag måste åka senast 11,30 men tänker att det löser sig. Har ju åter påtalat att jag ska iväg. Saga sover till en början, ja till elva sen får jag roa henne lite med men det går jätte bra. Dock blir inte droppet färdigt förrän 11,50. Ja jag hinner inte. Sen blir jag frånkopplad. håller tryck mot handen där droppet suttit, släpper och lyfter Saga i vagnen. Då börjar det spruta blod. Försöker ta mig mot köket och papper men inser att det inte funkar, ber en annan tjej som sitter i dagrummet med om hjälp för det bara droppar om mig. Hon hittar inget papper men hämtar personal. Ja så kan det gå, fick ju stopp på blödningen sen men vi va försenade ordetligt så vi missade Alfons och hans klass uppträdanden på roliga timmen i skolan. Som tur va hade jag innan berättat för honom om va jag skulle gör och talat om att jag inte kunde lova att komma men usch så ledsen jag kände mig när jag inte hann dit. Han va också ledsen att jag inte kunnat men förstod det ändå bra. Så nu känner jag att jag får gottgöra det senare på ett eller annat sätt genom att va med i skolan vid ett annat tillfälle.
Känns dock så typiskt när man talar om att jag har en tid att passa och de ändå inte gör mer för att man ska hinna. Hade jag fått mitt dropp vid tio som det va sagt hade jag hunnit.

Nu i helgen så är A i väg hos sin stödis så det är lite lugnare här hemma. A gillar att vara där och ser verkligen fram mot helgerna han ska dit och det gör M med. Han njuter i fulla drag av att få lite mer utrymme här hemma.

Älskade ungarna mina

Tänk att tre så underbara ungar med samma gener kan va vara så olika. Det är helt otroligt egentligen. De är alla unika på sitt sätt och lika högt älskade.


Alfons vår förstfödde varmhjärtade kille som alltid har en kram eller två över. Han må ibland har det lite tuffare än andra men ändå så tror han på sig själv och se inget som är omöjligt för honom.

Melker vårt charmtroll som älskar att hjälpa till att laga mat, lite av den med konstnärssjäl ifamiljen. Han sitter gärna och länge och pysslar. Han älskar att lära sig saker.

Saga vår lilla prinsessa men med en vilja av stål så visar hon att hon kan allt utom att prata men alla förstår ju henne ändå. Redan nu vet hon vad hon vill ha på sig och inte, väljer hon själv i lådan så blir det klänningar och kjolar och håret får gärna sättas upp.

Snart kommer även liten till oss, ännu en liten individ men egna sidor. Hur kommer de att bli? Alfons och Melker ser frammot det men frågan är hur vår lilla sessa ska ta det hela. hon kommer säkert protestera och jag känner redan nu på mig att det inte kommer funka att lämna bebben och henne utom synhåll ens för en liten sekund.

Mina fyrbenta

Det är inte många ord som skrivs om mina två småfyrbenta här men det beror inte på att de på något sätt är bortglömda även om jag ofta just nu känner mig som en dålig matte. Jag pallar inte några längre promenader utan får bjuda på mer stillsamma lekar, mycket gos och hjärngympa. Att leta godis är just nu det som båda uppskattar mest. Är i alla fall glad att jag just nu inte har en hund som kräver massor även om alla hundar kräver.
Zimba är den som nog har minst ont av det hela för han är rätt nöjd med att bara få vara nära. Ja just nu är överdrivet klistrig vid mig och det kan blir jobbigt för han ska alltid va närmast. Det brukar bli så att jag får be honom lägga sig så Amigo för en chans att komma till mig eftersom Amigo annars är den som viker undan och går i väg när Zimba kommer och trycker sig mellan.
Amigo är den som nästan verkar lite deppig vissa dagar. Han som tidigare inte visat något större intresse av att göra något. När jag ser att Amigo verkar låg så lägger jag extra på att "se" honom. Lite cirkus konster, extra klappar och mys.
Längtar verkligen till jag kan börja röra mig igen för då blir allt så mycket lättare och jag ska komma igång med mer hundträning igen. Får väl kanske landa lite som nyförlöst kanske men Saga va väl inte mer än 2-3 veckor när hon va med på kurs första gången.

Som det inte vore nog med allt annat...

....så har både jag och lilltjejen åkt på en hemsk hosta och nästäppa. Ja min nästäppa beror väl säkert också på graviditeten men inte hostan. Lilltjejen fick ingen middagssömn pga hostan i dag så hon va trött kväll men har haft svårt att komma till ro eftersom hostan hela tiden återkommit när hon ligger ner. Vi gör vad vi kan genom hostmedicin, höjd huvudända osv.


Jag känner mig rätt vissen just nu sp, ni säkert kan förstå även om jag trots min förkylning haft en bättre (piggare) dag i dag än jag haft på flera veckor och jag er ju slutet nu :-D

Nåldyna

Ja i går kväll så ringde äntligen dr för att prata om mina värden. Jo jag skulle börja med järninjektioner så jag va välkommen i dag kl 11 till förlossningen. Ringde pappa för att höra om de skulle ner till Getinge i dag men inte så då återstod svärmor och om hon kunde komma hit och passa eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta och Melker kommer med bussen 13,15. Jo då det kunde hon, lovade att hämta henne så kl 10 i dag va vi och hämtade henne. Saga verkade nöjd och glad med att ha farmor här och det hade gått bra och även Melker kom ju hem när jag va i väg.

Kom in till sjukhuset och det tog tid, först fick jag vänta 1/2 timme och sen in på ett rum och där vänta ännu en halvtimme, fyrtiofem minuter innan dr kom eftersom man ska informeras om allt av Dr. Sen sattes nålen ja det är ju ingen nål utan bara en platsslang som lämnas kvar så vi kan säkert kalla det infarten. Droppet kopplas. Till en början väldigt sakta men de kommer senare in och ökar på farten. I dag fick jag järnet av sjukhuset men sen va det jag som själv ska hämta ut och ha med. Dock hade dr inte skrivit ut tillräckligt. Jag ska enligt uträkning från mitt blodvärde ha 18 ampuller och man får max 2 st per gång så jag ska alltså ha 9 st doser och då varannan dag men inte helgen så det blir måndag, onsdag och fredag. Kände mig lite konstig efteråt, trött, matt och lite borta men det gick över rätt så fort.
Dock undra jag hur de ska gå att sticka mig och sätta infart så många gånger eftersom man tar bort den efter varje gång. Jag är så svårstucken och man har i dag gjort åt mitt ena av två bra kärl. Ja det blir deras problem och sen kommer vi ju även till snittdagen och då ska två nålar sättas vet jag, det är säkerhet i fall en skulle lägga av. Så jag ska alltså stickas 10 gånger till. Lär ju inte komma undan min fasa och det är mina händer. Vill inte sätta där men kommer nog snällt få gå med på det. Oavsett kommer jag att se ut som en nåldyna tillslut.

Sov goooott

Vilken underbar man jag har! För att jag skulle få lite mer sömn, ialla fall värt ett försök så masserade han min stackars ömma rygg i går kväll och det kan jag lova gjorde gott för efter ett tag med fokus på att bara slappna av så somnade jag sött. Visseligen så vaknade jag efter bara 1,5 timme men kämpade mig tillbaks in sömnen igen så efter en natt med mer sömn än på länge så har jag i dag känt mig mer utvilad än jag gjort på flera veckor sen kan jag inte ju påstå att jag kommit i kapp med sömnen på någotvis men det gjorde underverk. Dock inte så mycket med mitt slitna utseende kanske. Ja när man vågar börja säga till mig att jag verkligen ser sliten ut då måste jag också göra det. Jag som sällan sminkar mig eller jo jag gör det till fest och någon gång när andan faller på så kan jag nu tacka högre makter för foundation, puder och rouge.

Glömde

Fick i dag hos BM veta att jag är GBS positiv. Jaha och va menas med det? GBS är streptokocker grupp B. Detta hade tydligen visats efter urinodlingen förra veckan men det lät som jag haft det innan med. Inget jag fått veta. Bara att går vattnet så måste jag in till sjukhuset med en gång.
Försökte googla på detta när jag kom hem men det ska man ju inte göra. Det skrämmer ju upp en totalt.
http://www.niomanader.se/content.asp?ID=97
Måste be om mer info och jag kommer va så nojig nu känns det som. Är lika bra de plockar ut Hoppsan NU.